Måndagen den 30 juni

Precis som Gunilla förespått så skulle Mimmie föda i helgen eller det var ju på pricken.

Kl 00,00 såg första valpen nattens ljus.

Att det var på gång det visste vi. Mimmie hade haft en orolig natt ,ville inte äta och det tryckte på rejält så hon var ute och kissade många gånger.

När allt blev tyst i huset då började hon på allvar. 

Ringde Gunilla vid kvart i tolv och när hon kom innanför dörren var första killen ute.

Hon födde den liggandes i mitt knä.

Trygghet hos matte var ju nytt och ovant och gjorde lite ont.

En fin stor kille.

Han kom med huvudet före och blåsan var hel.

Mimmie tog hand om allt på bästa sätt.

 Moderskärlek

Det hann gå 35 min sen märkte vi att det var dags igen.

Hon var lite rolig för ville ligga på rygg under värkarna och bli masserad på magen.

kl 00,35 tittade en tik ut.

Även hon i hel fosterhinna fast med fötterna först.

 Alldeles underbar

Nu hade Mimmie två att pyssla om. Hon tvättade och putsade.

Valparna var starka och pigga från början och sökte mat direkt.

Det hann gå 30 min. Hon höll en jämn takt mellan valparna =)

Sen var det dags för den här fina killen att göra entrè

Hel fosterhinna även här.

Som ni ser var det väldigt jämna vikter.

och där skulle det ju vara klart om man skulle gå efter ultraljudet.

Jag tyckte mig kunna känna en till och Mimmie var fortfarande stor.

Men hon la sig tillrätta med de små.

Ettan har blått band.

Jag kan titta mig blind på små valpar.

Kl gick och ingenting hände. Lugnet la sig över valprummet och vi tänkte nu är det klart.

02,30 bestämde sig Gunilla för att åka hem och jag började plocka iordning.

MEN

då börjar Mimmie krysta ut tittar ännu en ljuvlig kille.

Ena stunden tittar jag bort ,nästa så ligger där en fin valp som Mimmie tag hand om själv och fixat till.

En stark fin kille även han och jag ringde Gunilla bekräftade att vi hade känt rätt.

Nu var jag riktigt trött. Inte mycket sömn natten innan och ingen denna natt än så länge och jag slocknade.

Vaknade runt 06,00 med ett ryck och såklart första tanken att kolla valparna.

Det var något som inte stämde.

Antingen såg jag dubbelt eller så hade det kommit en överraskning till.

Nu hade ju han hunnit äta så tror inte detta är födelsevikten.

Ännu en fin fin kille låg och diade Mimmie.

Avnavlad och torr åt den som om den aldrig gjort annat.

Mimmie stolt över sina små och är en väldigt väldigt duktig mamma.

Valparna tvättas väl och inget kladd någonstans.

Mat och köttbullar smakade bra till frukost.

När jag ringde Gunilla och berättade då trodde hon att jag drev med henne;)

Hon hade inte planerat att missa två valpars ankomst.

Men allt gick lätt och snabbt. Mimmie är pigg och visade stolt upp sina underverk för Gunilla när hon kom och när favvohusse kom från jobbet då tindrade ögonen på henne.

Nu låter jag Mimmie och valparna knyta ann tillvarandra och vill inte vara och röra för mycket i lådan.

Nu hoppas vi att allt fortsätter att gå bra.